Jaha, det snöar fortfarande och ska tydligen hålla på även detta dygnet Hur mycket snö kan det komma egentligen?! Nej, jag vill nog inte veta. Vet bara att jag tycker det räcker nu. Man gör ju inget annat än skottar, skottar och åter skottar! Har inte varit i stan på två dagar, men ikväll ska jag jobba så då måste jag ge mig ut. Men sopbilen kom här förut så det borde vara lite framkomligt i alla fall

Var hos Ulla-Britt imorse, tidigt imorse, och tittade till hennes flickor och rastade dem, och konstaterade när jag kom hem att det var lika bra att ta mina egna på en tidig runda då jag redan var fullproppad med kläder Gösta tycker inte det är roligt med snö längre och tar varje chans han får och går in Tog en tidig bild på ovädret imorse. Ser ni Gösta?! Sitter och väntar på att få gå in

Har idag tagit en lika dan bild som jag tog häromdagen oxå, för att se skillnaden på mängden snö! Bilden till höger tog jag den 21/11 och den till vänster idag, den 24/11.

Kanske inte jättedyligt, men om man kollar på buskarna intill skjulet så hänger de ner betydligt mer på den senare bilden!!

Jag och Jonathan mös framför tv:n imorse med tända ljus och frukost! Mysigt värre. Men så får man ha det när det är sånt här busväder tycker jag Tiili ville oxå vara med, så klart

Nu fortsätter vi och myser och kommer så göra resten av dan

//Malin

Igår började det snöa, eller var det natten till igår ?! hm, och sen har det inte slutat Det har kommit helt sjukt mycket snö under detta dygnet och mer har vi att vänta. Tog en bild från storarumsfönstret igår, men idag är det givetvis mer men jag tänkte jag spar den bilden till imorgon.

Hur var det nu med växthuseffekten Skämt och sido. Jag hoppas faktiskt att den här snön blir kvar nu, det är inte kul om det ska hålla på och töa, frysa på och töa igen. Nej, kommer det så här mycket snö kan den lika gärna vara kvar tills den smälter till våren!

Hundarna är helt hysteriska när vi går ut och skulle nog kunna vara ute hela dagarna och leka om de fick Jag och Jonathan var ute en timma idag på förmiddagen och lekte så mycket vi orkade Jonathan, och hundarna, tyckte det var toppen tills han fick för sig att klättra över vårat staket och ramlade med huvudet före rätt ner i den ca 3 dm höga snön Då fick vi gå in Ha ha, han är för söt, men då var det faktiskt lite synd om honom! Hundarna var nöjda ändå med leken och kurade ihop sig på soffan efteråt!

Igår, ja jag vet, nu hoppar jag hippt som happt i tiden, men vad gör väl det , så bakade vi lussebullar jag och Jonathan. Behöver jag förklara vilka jag har gjort och vilka han gjorde?!

Måste bara avsluta inlägget med en bild jag tog på två av mina katter härom dagen. Kan väl säga att jag förmodligen inte kommer få chansen att fota dessa två så tätt ihop fler gånger Sen kan man kanske reagera lite på den enes storlek oxå He he

//Malin

Igår hände nåt overkligt Min moster dog, endast 50 år gammal….Och inte nog med det så hände det på deras, hennes och hennes nye mans, semester i egypten Usch, känns så konstigt…….

Vila i frid Elisabeth Elf

//Malin

Nu var det länge sen jag skrev något i min viktblogg så när jag idag ställde mig på vågen och blev lite glatt överraskad tänkte jag att jag kunde dela med mig lite då Jag har varit jätteslarvig det sista och pendlat lite, med betoning på lite , upp och ner i vikten. Som mest har jag varit uppe på 71 kg men faktiskt mest legat på 70 faktiskt Förra veckan vägde jag 70,1 kg och idag, till min stora glädje, hade jag återigen spräckt den där nollan och vågen stannade på 69,3 !!!! Yippi! Känns bra med tanke på att jag inte varit på gymet på snart en månad och att jag inte är speciellt noga med vad jag äter. Däremot är jag noga med att inte småäta och det kanske är därför det har gått så bra Nåt bra har jag ju uppenbarligen gjort i alla fall!

Nähepp, dagx för frukost och morgonrunda med dogsen!

//Malin

Jag har haft ett problem med Tiili, ett, ha ha finns fler men just ett som varit jobbigt både för henne och oss här hemma. Hon skäller när det åker någon på vägen och framförallt om det kommer hem någon, kan till och med vara vi själva. Igår på föreläsningen pratade han just om detta, Fredrik alltså. Men det är ju inte skällandet som är problemet så därför funderade jag på detta sen igår och idag kom jag fram till vad problemet var, hon är så osäker på folk, som hon alltid varit men jag har aldrig riktigt talat om för henne att hon inte behöver ta hand om detta själv. Så idag när min syster skulle komma hit tänkte jag att det skulle vara slut på det här hysteriska beteendet! Redan när syrran åkte på vägen utanför laddade Tiili för fullt och skällde och sprang till dörren, med de två svarta i släptåg så klart. Men jag gick med bestämda steg efter och med både fysiskt kontakt och mitt kroppsspråk såg jag till att hon gick tillbaka till storarummet. Jag sa inget! Tog hon ett steg över tröskeln putte jag tillbaka henne. De andra bara följde med, gjorde verkligen inget större motstånd. Gösta han till och med gav upp fullständigt och gick och la sig under bordet Doris och Tiili blev kvar vid tröskeln men gick banne mig inte över den. Dessutom slutade Tiili skälla Jag kunde till och med prata med syrran utan att de rörde sig en centimeter. När hon sen kommit in och satt sig i käket hämtade jag in hundarna och det blev ingen storm! De travade ut i köket och ville hälsa men både jag och syrran puttade ner dem och när de sen gett upp så hälsade syrran på dem, alltså inte dem på henne! Mycket lugnt och stilla blev det Nu ska vi fortsätta med detta konsekvent så är jag helt övertygad om att det kommer bli mycket lugnare hemma! Härligt! Tack Fredrik för det tipset!

//Malin

Igår var jag så himla trött när jag kom hem från föreläsningen så jag orkade inte skriva nåt referat från den så här kommer det istället!

Han började med att berätta vart ifrån hans hundintresse kom, hur det hela började liksom. Han är uppvuxen med hundar, olika sorters hundar, men i huvudsak schäfer. Familjen hade alltid två eller fler hundar.

När han var 15 år började han jobba, eftersom han ofta skolkade för att träna hund och inte fick några betyg han kunde söka in på gymnasiet med, som lärling på ett timmerföretag, tror jag det var. Eftersom han då tjänade sina egna pengar kunde han nu dessutom köpa sig en egen hund, vilket han oxå gjorde, utan sina föräldrars lov. Han tog hem schäfervalpen och satte ner den i köket mitt bland deras tre vuxna hundar vilket gjorde att det blev ett himla liv. Mamman kom ut och undrade vad det var frågan om och blev givetvis arg. Pappan, som legat framför tv:n, kom ut i köket och undrade vad som stod på. Såg att det stod en valp på golvet och började liksom tyst räkna för sig själv för att konstatera att det tillkommit en hund och säger bara: ”Ja, du, Kerstin (Fredriks mamma), det är tur han inte gillar kor!” Så, så gick det till när han skaffade sig sin första egna hund.

Vid 18 års ålder hade han byggt sig ett litet torp, på ca 50 kvadrat, på en tomt han köpt och för alla pengar han tjänade köpte han en ny hund, tills han hade 13 schäfrar och två poliser han tränade ihop på hundklubben kom och hälsade på och sa till honom att skärpa sig! De sa till honom att han högst klarade tre hundar själv, om han skulle hinna med dem och om det skulle bli något vettigt av hans träning. Tur att man lär sig hela livet

Det var liksom bara en liten parantes innan han gick in på ämnet som för dagen var LEDARSKAP, så klart Detta så omtalade och ofta hatade ord. För många betyder ordet ledarskap något negativt, medans Fredde bara tycker det är positivt och nödvändigt för att hunden ska må bra! Han började oxå med att poängtera att många säger att det är så stor skillnad mellan olika raser, ”ja men min hund gör så bara för att det är en rottweiler” osv. Detta, hävdar han och jag håller med, stämmer inte. En hund är en hund, oavsett ras! Skillnaden som finns är mellan individer, inte mellan raser, precis som det är skillnad mellan oss människor fast vi är just bara människor!

Han berättade lite om programmet han har gjort oxå för att vi skulle förstå hur många hundar det är som har problem, eller hur många hundägare det är som har problem Till första säsongen fick de in 16000 ansökningar utan att ens annonsera! Och många utav dem som sökte till programmet var utav ”sällskapsras”, eller som en del säger av ”lätta” raser, där största problemet var rädslor. Skrämmande!

Han poängterade oxå att det som vi kallar problem är inte problemet i sig utan bara symtomen på problemet! Problemet i sig är ofta, inte alltid men ofta, i grund och botten ledarskapsproblem! Symtomet, tex att hunden skäller på andra hundar, biter grannen, morrar vid matskålen osv, är bara naturliga och sunda beteenden, men som hunden inte fått lära sig att inte göra. Lösningen på problemet, tycker Fredde, är att kommunicera med hunden. Och det är där problemet uppstår. Hur kommunicerar man med en hund?! Det är här många människor går bet, enligt Fredde. ”Men tyst då säger jag” ”Skärp dig” ”Vad sa jag” säger man ofta till hunden och hur mycket av det förstår den? Kommunicera som hundar gör! Med fysisk kontakt, kroppsspråk och ljud, i vårat fall då rösten, men det hänger inte på vad vi säger utan hur vi låter, så förstår hunden vad vi menar! I en kommunikation, hundar emellan, är det svart eller vitt som gäller!

Vi ställer ofta alldeles för orimliga krav på hunden. En annan får gärna fela ibland, även ens barn, men hunden, han ska minsann passa sig! Detta behöver vi verkligen tänka på!

Han var väldigt tydlig med att säga till att man MÅSTE skilja på lydnadsträning, cirkuskonster som han kallade det, och uppfostran! I lydnadsträning använder vi oss av positiv förstärkning, alltså när hunden gör det vi vill, typ sätter sig ner eller går fot, belönar vi den, medans vi tillrättavisar det vi inte vill ha och belönar det vi vill ha, underkastelse och rätt beteende, i uppfostrande syfte! Mycket viktigt där!!

Fredde tror inte på att man kan belöna bort ett felbeteende. Tex. Jag går med min rottishane och har en gammal möglig köttbulle i handen som han aldrig fått för att han har hittills inte betett sig bra! Hänger ni med?! Ett annat väldigt bra exempel han tog upp var följande: Jag går med min hund i en park, den gör ett jätteutfall mot en person jag möter, men jag gör inget åt det för jag vill ju göra rätt. Istället åker jag hem, kollar i några böcker, ringer en vän och ventilerar och slutligen ringer jag en ”expert” som ger mig rådet att åka någonstans där det rör sig mycket folk och för varje person jag passerar, som liknar personen han gjorde utfall mot, belönar jag hunden om den inte gör utfall! Hmm?! Han drog en parallell till en förälder och hans barn. De går i en park och möter en tant och barnet skriker ”jäva kärring”. Föräldern gör inget åt det utan funderar istället på vad han ska göra, han vill ju inte göra fel. Går hem och kollar i några barnböker och ringer några vänner och får till slut tipset om att åka till ett äldreboende med barnet och för varje tant man passerar som barnet inte skriker åt belönar man barnet med glass, eller nåt liknande?! Skulle vi göra så? Förmodligen inte. Skulle barnet skrika åt en tant på stan skulle man ta tag i problemet direkt och tillrättavisa barnet, så varför skulle man inte kunna göra det med hunden?!

En annan sak han tog upp var just det där med belöning. När man säger belöna din hund till någon på klubben börjar de genast rota i fickorna efter en godisbit att ge hunden?! Eller hur! Så är det oftast men om man börjar titta på hunden, hur den reagerar när den får en köttbulle så viftar den inte på svansen, i alla fall inte de flesta hundar, utan svansen dalar och hunden blir passiv! Skulle vi däremot klappa om den och kela med den skulle den definitivt börja vifta på svansen! Vilken belöning är då bäst? Självklart beror det på i vilken situation du är i men man vill väl att hunden ska bli glad när vi belönar den!

Han kontrade med att prata om tillrättavisningar, eller korrigeringar om man hellre vill använda det ordet. Alla tillrättavisningar är bra, enligt Fredde, så länge hunden inte tar skada av den och att hunden förstår. Men, och detta är viktigt att komma ihåg, tillrättavisningen lär inte hunden något, det får den bara att upphöra med det vi inte vill att den ska göra, gör vi inget mer än så kommer den garantera att göra om det. Man måste tillrättavisa felbeteendet och belöna underkastelsen och när hunden gör rätt! Det är det som hunden lär sig något på!

Fredde tror inte att det finns något som heter hårda och mjuka metoder utan att man måste använda sig av båda för få ett bra förhållande till sin hund. Mjuka metoder= belöna hunder när den gör nåt bra. Hårda metoder= tillrättavisa hunden när den gör fel. Vi måste använda båda för att det ska fungera på ett bra sätt.

En annan bra grej han tog upp var att hunden måste lära sig att komma över saker. Tex har man en hund som är besvärlig när det kommer hem folk på besök och man tillrättarvisar den och den sen visar att den har förstått, typ säger förlåt med hela kroppen, ska man inte låta den hälsa bara för det utan lära sig att komma över det för det mår den bara bra av. Där drog han oxå paralleller till barn. Gör barnet nåt dumt och man tillrättavisar den och den blir ledsen, visar att den förstått, låter man ju inte barnet göra dumheten bara för att den blev ledsen utan får helt enklet komma över det. Precis så är det med hundar oxå!

Han tycker oxå att man gott kan bjuda till när hunden vill kommunicera. Skäller hunden till på dig en gång ”hallå, jag vill kommunicera” ge den då lite uppmärksamhet! Bara det inte blir ett problem. Där är det hela tiden en avvägning. Samma sak gäller när man är ute med hunden, tar den spontant kontakt med dig, belöna det då! Då kommer hunden vilja kommunicera med dig mer och tycker att du är en bra och trevlig ledare som vill kommunicera med den!

Han pratade om massor med saker men jag har försökt få med det mesta här! Och hade han inte blivit stoppad tio över nio så hade han förmodligen hållt på än Har ni aldrig lyssnat på hans föreläsningar förut tycker jag ni ska göra det!! Det var toppen! Sen är det som med allt annat vad gäller hunduppfostran och träning att man får sålla bortdet man inte gillar och ta ut godbitarna! För min del kan jag nog säga att jag håller med Fredrik till 99,9%!

Kämpa på!

//Malin

Idag var Fredrik Steen i stan Åkte in till djurmagazinet på förmiddagen, då han var där, för att skoja lite med honom angående en kommentar i hans blogg jag gjorde för ett tag sen och så han fick ett ansikte på min återkommande signatur Det var faktiskt lite roligt! Blev inte så långvarig där utan åkte och käkade lunch ihop med mina älsklingar för att sen åka hem och slappa lite inför kvällens föreläsning med Fredde.

För att jättekortfattat sammanfatta kvällen kan jag säga att har ni inte lyssnat på hans föreläsningar tidigare så ska ni göra det om ni får chansen! Han är en riktigt bra, rolig och intressant föreläsare som verkligen får en att lyssna Mycket av det han sa visste jag redan, mycket saker tyckte jag var superbra att han kommenterade och tog upp som jag nämnt flera gånger själv här i bloggen, och en hel del nytt fick jag med mig hem att fundera över Tur man aldrig blir fullärd Han förklarade saker på ett sånt himla bra sätt oxå så vilken idiot som helst skulle fatta hur han tänker Sånt gillar jag! Och han verkar vara en väldigt rak och ärlig person vilket jag oxå uppskattar! Hoppas han fick upp ögonen på många som inte tänker som han för det behövs! Ska bli spännande att läsa hans nya bok, som jag för övrigt inhandlade idag och som han signerade så klart Mm, läs hans böcker, se hans program och läs hans blogg vet jag. Även om man inte håller med om allt, vilket man inte behöver, så har han många poänger med det han säger! Tycker jag i alla fall.

//Malin

Tiili har varit halt till och från på sitt vänstra bakben, har jag tyckt i alla fall I tisdags när det kom så mycket snö var vi ute och lekte och hoppade, hon var helt galen som vanligt Och när vi sen kom in hade hon så ont i sitt ben att hon pep Nej, tänkte jag detta får vi göra nåt åt. Ringde min lokala veterinär Åsa och tog en diskussion med henne och hon trodde att det var artros av något slag och rekommenderade att jag skulle röntga henne. Skit tänkte jag. Målade genast upp det värsta senariot men ringde i alla fall Blå stjärnan i Skara och beställde tid. Fredag 10.10 blev det.

Ingela följde med mig som stöd, vilket jag verkligen uppskattade! Jag hade magkänslan av att det var riktigt illa men hon kände tvärt om, så vi var av två meningar men hoppades båda på det bästa så klart

En norsk veterinär fick vi som var väldigt trevlig och förklarade vad han tänkte och vad vi skulle göra. Började med att röra på henne för att se om hon haltade, och givetvis inte Då gjorde vi böjprov och då markerade hon ytterst lite på höger bak?! För övrigt var hon dessutom lite stel och kort i sitt steg. Mycket märkligt, eftersom hon i tisdags inte ville sätta ner sitt vänstra ben riktigt. Men men. Tillbaka i undersökningsrummet och nu skulle det böjas, klämmas och kännas på samtliga leder! Började i fram. Hon markerade lite i höger armbåge, men eftersom hon redan har lindrig benpålagring där så la jag bara det på minnet så länge eftersom det var i bak problemet var. Hon hade inga känningar i ryggen heller inga nevrologiska problem i bak Skönt det! Däremot tyckte han att höger knä kändes annorlunda mot vänster och hon markerade även lite när han böjde och sträckte på det. Så så fick det bli, röntgen av knäna i bak!

Så skulle hon ju sövas då. Ingela, som är uppmärksam och kommer ihåg allt mindes hur det var när hon skadade sig som mindre och inte somnade på det hon fick och undrade om hon verkligen fick nog så hon verkligen somnade, ja det är klart sa jag och mycket riktigt så somnade hon Trodde vi i alla fall Vi var på och petade på henne för att se om hon sov och jovisst det gjorde hon, tills veterinären kom in då lyfte hon på huvudet och skällde ut honom Sötnosen! Vi brast ut i gapskratt och konstaterade att hon nog behövde lite till i alla fall Sen sov hon i alla fall tillfredsställande

Röntgningen gick bra och efter att veterinären granskat bilderna kunde han konstatera att hon hade artros i sitt högra knä, men att vi upptäckt det sååååå tidigt att med rätt foder, glukosamin och motion skulle kunna hålla det i chack så att hon skulle kunna funka som vanligt, eller kanske till och med bättre, tills hon blev gammal Hon hade dessutom en påbörjan av artros i vänster men att det inte hunnit bli nåt än, därför kan det ha varit så att jag tyckt att hon haltat på vänster för att hon kan ha haft känningar i båda. Däremot det som hände i tisdags hade inget med detta att göra utan måste varit en sträckning, vilket i sig inte är speciellt konstigt så som hon far och flyger

Så skulle hon väckas nu då Och hundar är ju lite knäppa och fattar inte alltid att de är vakna. Ingela testade att ge henne en godis, men hon hade inte riktigt piggnat till så hon höll bara godisen i munnen Då testade vi med att hon knackade på dörren men ingen större reaktion. Då såg vi en tjej utanför som torkade golven och använde oss av henne Hon kikade in och pratade med oss och då jäklar tog det fart i min lilla mallefjant så hon fick en ordentlig utskällning hon med, ha ha! Hon är för rolig alltså Vaken var hon nu i alla fall och kunde gå ut till bilen!

Nu kan man ju undra vad hela det här kalaset gick på?! Inte så mycket som jag hade väntat mig faktiskt. Jag hade redan tidigare betalat självrisken så nu skulle jag bara betala 15% så jag kom undan med lite över en tusing! Härligt!

Tack snälla Ingela för sällskapet och stödet, fast jag egentligen i slutändan inte behövde det Men det är sååå skönt att veta att du finns där till hands! Nästa gång ska jag lita på din magkänsla direkt

//Malin

Varför är det så svårt att skilja mellan uppfostran och inlärning av moment? Detta är två helt skilda saker som vi måste skilja på för att få en bra relation till vår hund! ALLA hundar behöver uppfostras och detta tycker jag sker på bästa sätt genom att titta på hur hundarna gör med varandra. De är tydliga, drar tydliga gränser, när dessa gränser passeras ”korrigerar” de varandra och när den andra hunden har fattat är det bra, men den får inget beröm och inget godis av den ”korrigerande” hunden. Och ingen tycker synd om den andre. Inget konstigt med det, eller?! Varför gör inte vi så då? Nej, vi ska berömma, mata med godis, klicka med klickern och ignorera när hunden beter sig som en gris. Hmm….detta tycker jag hör hemma i träningssammanhang, inlärning av moment! Ska vi lära hunden sitt kan man ignorera hunden om den står eller ligger och berömma när den sen sätter sig. Simpelt, eller hur?! Och det funkar kanon. Man kan även visa hunden vad man vill att den ska göra och berömma när den gör rätt. Men detta har ingenting med uppfostran att göra lika lite som uppfostran inte har med inlärning av moment att göra. I slutändan kommer det att hänga ihop, men det tar tid innan man kommer dit. Det är klart att en hund som har en bra ledare, som är konsekvent, initiativrik, vänlig och rak är roligare att träna ihop med! Eller?! Om vi drar en paralell till människan, som man faktiskt kan göra vad gäller ledarskap och inlärning av moment, så jobbar jag mycket hellre ihop med en chef som är konsekvent, initiativrik och rak än med en som ignorerar när jag kommer för sent, inte gör mina uppgifter osv men belönar mig med högre lön och annat när jag någon gång gör rätt. Detta låter inte så konstigt va?! Det är inte det heller. Skilj på uppfostran och inlärning av moment innan ni överhuvudtaget tänker skaffa hund eller göra nåt med hunden ni redan har. Börja fundera över vad som är vad för att sedan börja skapa en god och trevlig realtion till hunden. När ni kan skilja på dessa begrepp kan ni ta er an vad som helt, påstår jag! Inget problem kommer vara ett problem, det lovar jag! När ni har en god relation till varandra, hunden vet vad som är rätt och fel, blir det sen inte så svårt att få hunden att vilja samarbeta med er för att lära sig saker då hunden vet vart den har dig! Det är inte konstigare än så!

//Malin

Säsongen första snöstorm är i full gång Och det är samma visa varje gång Total kaos i trafiken. Att inte folk lär sig att man inte kan köra som vanligt när det snöar så här. Man måste ta det lugnt!

Jag kom i alla fall hem utan några som helt problem och både Jonathan och hundarna blev jätteglada över snön En timma var vi ute innan vi gav upp. Kameran var med så klart

//Malin