Varför ska mensvärk göra så ont?! Ganska onödigt tycker jag och man blir på så dåligt humör Det här får vi göra nåt åt! //Malin

Agilityuppvisningen igår gick jättebra men det är inte därför jag är så lycklig. Jag och Tiili tävlade elitspår i Nässjö idag och vi tog oss ur rutan, med framspår, och tog oss runt spåret, trots strul, med endast en pinne bort JAAAAA!!! Fan vad gött! Hon var sååååå duktig min lilla snutta! Sen gick resten så där om jag får säga det själv men jag är helt klart nöjd. 562,75 poäng blev det och det räckte till certpoäng och en andra placering Känns bra att avsluta säsongen så. Syns väl inte på bilden att jag är glad eller så

Tjusigt med två belgare och en rottis på pallen med! Tre riktiga hundar

Nu ska jag gå och lägga mig. Så jäkla trött efter den här dagen kan jag säga. Hela resultatet från tävligen kommer finnas imorgon på hemsidan. //Malin

Oj oj oj vilken dag vi haft! Började dagen med att åka till berget och plocka svamp jag, Jonathan och hundarna. Var väl där i ca 1,5 timma. Sååå härligt Innan vi åkte upp städade jag hos kaninen och marsvinet för att ha det gjort och när vi kom hem gick Jonathan och la sig och då började jag röja i lilla rummet nere innan Hem till gården började som jag tog mig tid till att titta på, och slappna av Skönt! När det var slut fortsatte jag att röja lite till, tills Jonathan vaknade. Då gjorde vi lite mat och efter maten fortsatte jag att sätda. Vi har använt lilla rummet till avlastning på hög nivå så det gick nästan inte att ta sig in dit Slarv slarv och åter slarv. Men nu ör det så städat, rent och fint så man skulle kunna tro att det är ett helt annat rum Men det tog hela dagen, till och från Men det är skönt att, som sagt, kunna göra så här, ta en sak i taget. Så härligt. Då känns det inte som att det tar riktigt lika mycket på ryggen. Sen kanske jag inte borde hängt tvätt oxå, men var så illa tvungen för jag har tvättat ytterkläder som vi var tvugna att ha. Men det ger sig imorgon

Jag och Doris, och Camilla som åkte med som supporter , har varit i Tibro och tävlat lkl 1 idag igen. Och jag är såååååå glad Jag drog startnummer 1 men gött att få det gjort. Dorisen låg som ett litet ljus på platsen idag och pep inte ens!! Hurra! Hon kan! Köndes så gött när jag gick ut på lydnaden efter och då slappnade jag av ytterligare som säkert gjorde att även det gick som en dans! 176 poäng och en fjärdeplats blev det till slut och givetvis oxå ett första pris Min lilla ärta! Hon är så duktig! Fullständiga resultat kommer finnas på hemsidan.

Nu sitter jag framför tv:n med ett glas vin och har dessutom ätit en underbart god kantarellsmörgås! Imorgon är det agilityuppvisning med Doris så det laddar vi för nu. //Malin

Då var del två i KM i bruks gjort då och det gick bra Kanske inte det idealiska spåret men hon spårade och vi fick med alla pinnarna så jag är nöjd! Vi spårade på nyslagen stubb vilken var svårt. Hon tog första apporten utan problem, tog första vinkeln som om det inte var någon vinkeln och sen började det bli lite snurrigt. När vi kom till andra apporten gjorde hon en volt eller två innan hon tog den och vid nästa vinkel gjorde hon lika dant men sen gick det fint igen Känns, trots snurret, faktiskt riktigt bra inför söndagens elitspår 4:a blev vi och trots det uttagna till DM-laget! Blir kul! Grattis säger vi till Ina med Ärro som vann!!

Körde igenom lkl 1 med Doris innan jag åkte hem och jag säger bara HERRE GUD vad bra hon är Hon har mycket bättre possision än innnan, läggandet är så jävla snabbt rent ut sagt och ställandet lika så! Hoppas hon gör lika dant imorgon! Och jag la henne plats innan jag åkte hem och gjorde inte ens en antydan till att vilja resa sig! Håll alla tummar, tår, klor ja allt för att det funkar imorgon

Var hos sjukgymnasten idag oxå. Hon tyckte jag redan börjat ändra så mycket och att jag tänker så bra att hon inte tyckte det var nödvändigt att jag kom dit mer Känns bra! Men hon sa att jag kunde ringa om det var nåt jag behövde hjälp med och det är oxå skönt att veta. Så nu fortsätter jag tänka och göra som jag gör så kanske det blir riktigt bra till slut!

Idag har jag städat i källaren och groventrén där nere och OJ vad skitigt det var Är ju liksom inget högprioriterat område eftersom det trots allt är i källaren, men idag, tänkte jag, ska det bli gjort och det blev det och det blev så bra och vad gott det luktar! Känns bra att göra så här, ta ett rum, eller en ”avdelning” i taget så imorgon ska jag ta lilla rummet på entréplan för där behövs det oxå verkligen städas och röjas ordentligt!

Nu ska jag smaska i mig lite glass och sen får det allt bra sängen. //Malin

Det är så mycket tankar och funderingar som snurrar just nu så det blir nog inget vettigt skrivet alls ikväll Ska nog strax sluta mina blå och hoppas jag inte hostar så hemskt inatt så jag får sova som jag verkligen behöver. Imorgon ska jag til sjukgymnasten igen och det känns bra för jag har faktiskt skärpt till mig massor! Vi ska träna mer på hållning och hur man står rätt imorgon. Det blir bra det!

Sista delen av KM i bruks imorgon oxå nu då. Det är nu det gäller! Spåret! Spännande //Malin

Haft möte med jobbet idag och det var väl så där kul Men vad som behövdes sägas, från samtliga och till samtliga parter, är gjort och det kändes i alla fall bra. Det blir nog bra till slut i alla fall, hoppas jag. Ska jobba imorgon så vi får väl se hur det känns.

Jag och Ulla-Britt ska vara med i FT-ligan på bowlinge och eftersom vi båda är lika bra, eller dåliga på bowling så var vi och tränade lite idag. Två serier spelade vi och i första fick jag 86 och i andra 91 så det var väl så där, men roligt hade vi och det är ju huvudsaken

Sen bar det av till Falbygdens BK för KM i bruks. Idag var det lydnad och budföring som stod på schemat. Började med att lägga alla 12 (!) hundarna plats och det gick galant för alla ! Sen körde vi budföring och där gick det väl int elika bra för alla men för Tiili gick det bra! i hundra knyck gick det Kul att få springa tänkte väl hon som är galen Sen körde vi lydnaden och den gick bra tyckte jag. Läggandet var väl lite segt och språngmarschen på linförigheten kunde varit bättre och så slog hon i på hoppet, knasfian, men annars är jag jättenöjd! Min lilla stjärna! På torsdag kör vi spåret och då blir det verkligen spännande och få se vem som vinner!

Nä, om man skulle gå upp och sluta sina blå så man orkar med morgondagen oxå! Natti natti //Malin

Idag efter jobbet tog jag mig äntligen i kragen och åkte till Lärcenter i Falköping. Så nu har jag ansäkt mina tre sista kurser som jag behöver för att sedan kunna titulera mig som undersköterska Kändes så jäkla bra! Hoppade av utblidningen för tre år sen pga att jag helt enkelt gick i väggen och har sedan helt enkelt inte haft vare sig ork, lust eller egentligen velat läsa klart. Men nu har jag äntligen bestämt mig och när jag väl ansökt kurserna fick jag sån extra energi Det kommer bli sååååå bra!

Mitt i allt bra är det även dåligt Pratar fortfarande om mitt jobb (läs gärna inlägget innan detta). Imorgon ska vi ha möte om den där ”människan” jag skrev om. Det kan ju bli spännande och höra vilken version ”människan” har lämnat! Men samtidigt känns det inte speciellt bra. Hm….Vi får väl se vad som händer imorgon.

För att försöka återkomma lite till den braiga energin jag hade i förmiddags vill jag dela med mig av ett youtube klipp som bara är så bra när man känner sig lite nere och deppig

Var för övrigt ute och spårade med Tiili på förmiddagen idag. Blev ett ca 800 m ångt spår med 5 apporter som låg i ca 45 min. Hon gick som en liten klocka Missade visserligen en pinne men missade ingenting av spåret och det är liksom det jag har varit ute efter! Känns skitbra inför helgens elitspår! Min lilla stjärna! Tack återigen Annethe för hjälpen! Utan dig hade det inte blivit så bra!

Nu ska jag köra igenom elitlydnaden innan jag slappar framför Fångarna på fortet! //Malin

Detta är en fråga jag ofta ställer mig. Ni som känner mig vet att jag pratar om mitt jobb och ni vet dessutom precis vad jag pratar om. Jag kommer inte skriva något i detalj här utan mer ta upp en del frågeställningar, eller i alla fall ställa frågorna. Allt går inte att svara på, och kommer säkert heller aldrig gå att svara på.

Jag har världens bästa arbetsplats med bra arbetstider, ”lätta” arbetsuppgifter, trevliga arbetskamrater och en trevlig brukare So far so good! Det som är så konstigt är att det alltid finns ett men med i det där, tyvärr. Och det är dessvärre ett väldigt stort MEN. ”Menet” är en person som snart har lyckats att förstöra en hel arbetsplats, splittra en arbetsgrupp och, enligt min mening, gjort våran brukare sämre Låter det otroligt? Tyvärr är det sant:-(

Sen jag började här, februari 2009, så har jag i omgångar fått ta emot ”skit” i form av personliga kränkningar. Om jag ska dra ett snitt, om man kan göra det vad gäller detta, så har nog större delen av tiden här bestått av otrevligheter från denna människa. När jag tänker på det och skriver det nu är det ju helt sjukt! I dagens moderna samhälle jobbar man, politiker och andra, för att få bort mobbning, kränkningar och andra särbehandlingar i arbetslivet men där jag jobbar kan jag säga att de har misslyckats stort Det känns faktiskt inte speciellt bra att vare sig skriva, tänka eller säga det högt men känner att det behöver göras för att det ska bli någon form av förändring. Kanske ingen konkret förändring på jobbet men en förändring hos mig själv som gör att jag klarar av mitt arbete och att jag inte låter mig bli kränkt utan att jobba på ett proffisionellt sätt så man får en viss distans till det. Men händelsen som har fått mig att skriva det här, börja undra och fått bägaren att rinna över var ett telefonsamtal jag fick till jobbets mobil i fredags. ”Människan”, vi kan kalla den personen så för att inte peka ut någon, var vid ringandets stund ”röstförvrängd”. Eftersom jag inte har några bevis på vad ”människan” tagit eller vad som har hänt och fått ”människan” att låta så annorlunda kan vi kalla det för ”röstförvrängd”. ”Människan” var mycket upprörd och munnen gick i ett. Jag fick inte en syl i vädret kan jag säga. ”Människan” hann få ur sig mycket innan jag la på. Bla fick jag en kommentar kastad i ansiktet på mig som verkligen inte kändes bra: ”Jag ska se till att du inte får något jobb mer”. Ska man verkligen behöva stå ut med såna fullkomligt kränkande kommentarer? Detta är liksom inte första gången ”människan” häver ur sig både det ena och det andra utan man får ofta höra: ”Du är så jävla dum”. Vad har jag gjort för att förtjäna att höra sånt här? Har jag gjort nåt för att förtjäna att höra sånt? På första frågan har jag faktiskt inget svar men på andra frågan har jag ett glasklart svar: NEJ! Jag gör ”bara” mitt jobb, och lite till som ni kanske förstår. Så därför får det från och med nu vara slut på det här. Jag kommer göra vad som krävs för att få ett stopp på det här, för mig, men hoppas även att det får andra att få upp ögonen och få dem, för det finns fler än jag som utsätts för sånt här det vet jag, att säga STOPP! För nu gör jag det: STOPP! Nu tar jag ingen mera ”skit” och kommer göra allt i min makt, på ett lagligt och trevligt sätt, för att säga och sätta stopp för det som hela tiden pågår i mitt och andras arbeten!

Åh, vad skänt det kändes! Nu sträcker jag på mig lite och andas för att skapa lite lugn och ro och fortsätter med mitt arbete! //Malin

Man skulle nog kunna se mig som träningsnarkoman, eller att jag bara vill se till mina hundars bästa Jag skulle nog säga att det är det sistnämnda men för de som inte gillar hundar skulle nog se det förstnämna mer Hundarna får någon form av ”uppgift” att jobba med nästan varje dag. Man kan inte ge dem huvudbry varje dag, det tror jag inte på, alla behöver vila någon gång oxå! Men jag är flitig på att träna med dem, det ska jag inte sticka under stolen med men i gengäld har jag tre mycket nöjda, trötta och lugna hundar inne!

Doris fick ett litet spår häromdagen. Egentligen det första riktigta spåret hon har fått gå och hon var såååå duktig! Mycket noggrann och systematisk Måste försöka hinna spåra med henne mer. Tror det kan bli riktigt bra faktiskt! Fast just nu har vi nog med träning hon och jag då vi ju faktiskt är mitt uppe i lkl 1 och strax ska debutera i agilityn Vi tränar plats för fullt och nu ligger hon till och med när jag tränar med Tiili under tiden Min illa ärta. Ska tävla på fredag så nu hoppas jag att jag inte påverkar henne för mycket negativt utan att hon kan ligga lugnt och stilla! Men jag tränar på för fullt fram till fredag så får vi se! Hon förstör ju inte för någon annan så det är inte hela världen om hon skulle gå upp.

Vad gäller agilityn så går hon som en klocka och får jag henne dessutom att gå själv i slalomet kommer det bli så jäkla bra. Hon är supersnabb på slalomet men jag får hjälpa henne hela vägen och det är inte optimalt. Men vi kämpar på så kommer det nog funka till slut det med

Idag fick Dorisen träna lite upplet och där blir hon oxå bättre och bättre så snart kan vi lägga ut fler föremål! Hon är supersnabb ovh supernoga! Här missas inga grejor minsann Duktiga tjejen!

Tiilis träning går oxå som en kocka just nu! Spårträningen har gett jättebra resultat och jag kan nog inte tacka Annethe nog för att hon hjälpt mig med detta Tack tack tack!! Lydnaden kan jag inte säga så mycket om för där är hon bara sååå duktig! Det syns liksom vad vi har tränat mest på om man säger så Det jag skulle vilja få till bättre är inkallningen. Hon springer i hundra blås men tycker inte det är så nödvändigt att vare sig stanna eller läggas sig fort :-p Men det har jag kanske tränat för dåligt på ;-) Är i alla fall fortfarande jäkligt stolt över hennes framåtsändande! Det är så snyggt!

Idag har Tiili fått träna upplet och det fixade hon superbra! På tre skick hade hon plockat in tre föremål, sen fick jag nog skicka henne en eller två gånger till innan hon plockade in fjärde föremålet, men vad gör det när hon jobbar så bra Dessutom hade Lotta, som var med och tränade med Kila idag, lagt spår åt mig och Tiili. Detta tog hon som om hon adrig gjort annat än spårat förut och missade banne mig inte en enda vinkel eller apport Kan inte bli mera nöjd kan jag säga! Min lilla snuttaplutta! Får se om detta även gett resultat på tävling nu med. I veckan tävlar vi KM i bruks och på söndag nästa vecka tävlar vi elit spår i Nässjö! Håll tummarna!

Gösta har pysslat med sin favoritsyssla: jaga sork Han ser bara för rolig ut! Men idag har han även fått ”leka”, hur mycket nu en gammal rottistik nu leker, med Kila. Oj, vad snygg han blev Hon tyckte väl han ver mindre snygg kan jag säga Ha ha! Trött och nöjd blev han i alla fall efter alla aktiviteter!

Nu har jag mammatid framför tv:n med tre trötta och nöjda hundar, ett glas rött och massa godis! Härligt!

//Malin

Detta ämne har jag funderat väldigt mycket på det senaste och jag kommer hela tiden fram till samma sak: avel är inte lätt! Inte åt nåt håll faktiskt Men å andra sidan så är det väl lite därför man håller på med det oxå, eller?! Om det vore lätt skulle väl ingen hålla på för då hade vi ju haft de perfekta djuren Men när det gång på gång händer tråkiga saker börjar man fundera på om man verkligen ska avla?! Jag har ju inte ens tagit någon egen kull än men efter allt som hänt med Göstas valpar så blir man väldigt kritisk. Man vill ju verkligen göra rätt och få fram rastypiska hundar. Och framför allt nu när kamphundsdebatten är som hetast! Men just det där med rastypiska hundar har jag fått erfara mer och mer att det är delade meningar om. Nej, inte att man inte skulle försöka få fram rastypiska hundar för det vill alla utan just: vad är rastypiskt? Läser man rasstandarden så kan man ju tolka den på tusentals sätt :-/ Det jag lägger mest tid och intresse för är den mentala biten. Eftersom vårt samhället ändras hela tiden krävs det mer och mer av våra hundar, men om jag läser rasstadarden så har inte den ändrats speciellt mycket sen den gjordes, nu pratar jag om staffarna som ni kanske förstått , men det som står om dess uppförande och karaktär borde räcka till i vårt samhälle ändå: ”Rasen är känd för sitt okuvliga mod och ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig”  Men när man börjar titta på vad man använder för hundar i avel och utgår från hundarnas MH-test som faktiskt är ett bra verktyg för uppfödarna för att se vad det är för hundar och hur de reagerar så blir man mörkrädd! Nu vill jag verkligen inte dra alla över en kam för jag tror, eller vill i alla fall tro, att de flesta använder hundar med ”bra” tester. Vad det nu är som är bra. Det är ju oxå en tolkningsfråga. Men när en hund, dess syskon och avkommor visat stor rädsla måste jag reagera. Stod det inte i rasstandarden att en staff ska vara djärv och orädd?! Skulle vi inte ta fram rastypiska hundar som är mentalt stabila? Jo, det vill i alla fall jag! Visst kan ett MH i vissa fall vara missvisande, men inte på så många hundar. Hade det varit en hund i en kull kan man börja ifrågasätta testet, men när flera hundar har liknande testresultat skulle i alla fall jag dra öronen åt mig. Men det är väl så med aveln, att vi har ala olika sätt att se på saker, olika sätt att tolka en text och olika smak och tycken men tycker fortfarande att rasstandarden talar sitt tydliga språk: ”Rasen är känd för sitt okuvliga mod och ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig” Jag kan bara olka detta på ett sätt! Och använder vi sådana här hundar och försöker få fram hundar som är som texten säger skulle hundarna inte ha några större problem i vårat samhälle.

En annan sak som jag oxå funderat mycket på är det där med fysiskt sunda hundar. Hur vet man att en hund är sund? Ja, det finns ju oxå många sätt att ta reda på men hos staffarna finns INGA krav på någonting Det tycker jag är helt galet! Just på grund av det att det inte finns några krav har Gösta avkommor efter sig som inte ens nådde 1 års ålder Massa ledproblem och allergier Hade det varit krav på att röntga hundarna hade vi aldrig använt honom och då hade dessa sjuka valpar aldrig kommit till världen. Därför kommer jag hädanefter göra allt som står i min makt för att ta reda på att det är friska hundar jag använder i mitt kommande avelsarbete.

Man kan inte göra allt men man kan göra något och ser man till att ha dem bästa förutsättningarna så har man i alla fall gjort vad man kan! Sen vet man aldrig till 100% vad man får i alla fall, men som sagt då har man i alla fall dem bästa förutsättningarna!

//Malin