Jag har haft ett problem med Tiili, ett, ha ha finns fler men just ett som varit jobbigt både för henne och oss här hemma. Hon skäller när det åker någon på vägen och framförallt om det kommer hem någon, kan till och med vara vi själva. Igår på föreläsningen pratade han just om detta, Fredrik alltså. Men det är ju inte skällandet som är problemet så därför funderade jag på detta sen igår och idag kom jag fram till vad problemet var, hon är så osäker på folk, som hon alltid varit men jag har aldrig riktigt talat om för henne att hon inte behöver ta hand om detta själv. Så idag när min syster skulle komma hit tänkte jag att det skulle vara slut på det här hysteriska beteendet! Redan när syrran åkte på vägen utanför laddade Tiili för fullt och skällde och sprang till dörren, med de två svarta i släptåg så klart. Men jag gick med bestämda steg efter och med både fysiskt kontakt och mitt kroppsspråk såg jag till att hon gick tillbaka till storarummet. Jag sa inget! Tog hon ett steg över tröskeln putte jag tillbaka henne. De andra bara följde med, gjorde verkligen inget större motstånd. Gösta han till och med gav upp fullständigt och gick och la sig under bordet Doris och Tiili blev kvar vid tröskeln men gick banne mig inte över den. Dessutom slutade Tiili skälla Jag kunde till och med prata med syrran utan att de rörde sig en centimeter. När hon sen kommit in och satt sig i käket hämtade jag in hundarna och det blev ingen storm! De travade ut i köket och ville hälsa men både jag och syrran puttade ner dem och när de sen gett upp så hälsade syrran på dem, alltså inte dem på henne! Mycket lugnt och stilla blev det Nu ska vi fortsätta med detta konsekvent så är jag helt övertygad om att det kommer bli mycket lugnare hemma! Härligt! Tack Fredrik för det tipset!

//Malin