Igår var jag så himla trött när jag kom hem från föreläsningen så jag orkade inte skriva nåt referat från den så här kommer det istället! 
Han började med att berätta vart ifrån hans hundintresse kom, hur det hela började liksom. Han är uppvuxen med hundar, olika sorters hundar, men i huvudsak schäfer. Familjen hade alltid två eller fler hundar.
När han var 15 år började han jobba, eftersom han ofta skolkade för att träna hund och inte fick några betyg han kunde söka in på gymnasiet med, som lärling på ett timmerföretag, tror jag det var. Eftersom han då tjänade sina egna pengar kunde han nu dessutom köpa sig en egen hund, vilket han oxå gjorde, utan sina föräldrars lov. Han tog hem schäfervalpen och satte ner den i köket mitt bland deras tre vuxna hundar vilket gjorde att det blev ett himla liv. Mamman kom ut och undrade vad det var frågan om och blev givetvis arg. Pappan, som legat framför tv:n, kom ut i köket och undrade vad som stod på. Såg att det stod en valp på golvet och började liksom tyst räkna för sig själv för att konstatera att det tillkommit en hund och säger bara: ”Ja, du, Kerstin (Fredriks mamma), det är tur han inte gillar kor!” Så, så gick det till när han skaffade sig sin första egna hund.
Vid 18 års ålder hade han byggt sig ett litet torp, på ca 50 kvadrat, på en tomt han köpt och för alla pengar han tjänade köpte han en ny hund, tills han hade 13 schäfrar och två poliser han tränade ihop på hundklubben kom och hälsade på och sa till honom att skärpa sig! De sa till honom att han högst klarade tre hundar själv, om han skulle hinna med dem och om det skulle bli något vettigt av hans träning. Tur att man lär sig hela livet 
Det var liksom bara en liten parantes innan han gick in på ämnet som för dagen var LEDARSKAP, så klart Detta så omtalade och ofta hatade ord. För många betyder ordet ledarskap något negativt, medans Fredde bara tycker det är positivt och nödvändigt för att hunden ska må bra! Han började oxå med att poängtera att många säger att det är så stor skillnad mellan olika raser, ”ja men min hund gör så bara för att det är en rottweiler” osv. Detta, hävdar han och jag håller med, stämmer inte. En hund är en hund, oavsett ras! Skillnaden som finns är mellan individer, inte mellan raser, precis som det är skillnad mellan oss människor fast vi är just bara människor!
Han berättade lite om programmet han har gjort oxå för att vi skulle förstå hur många hundar det är som har problem, eller hur många hundägare det är som har problem Till första säsongen fick de in 16000 ansökningar utan att ens annonsera! Och många utav dem som sökte till programmet var utav ”sällskapsras”, eller som en del säger av ”lätta” raser, där största problemet var rädslor. Skrämmande!
Han poängterade oxå att det som vi kallar problem är inte problemet i sig utan bara symtomen på problemet! Problemet i sig är ofta, inte alltid men ofta, i grund och botten ledarskapsproblem! Symtomet, tex att hunden skäller på andra hundar, biter grannen, morrar vid matskålen osv, är bara naturliga och sunda beteenden, men som hunden inte fått lära sig att inte göra. Lösningen på problemet, tycker Fredde, är att kommunicera med hunden. Och det är där problemet uppstår. Hur kommunicerar man med en hund?! Det är här många människor går bet, enligt Fredde. ”Men tyst då säger jag” ”Skärp dig” ”Vad sa jag” säger man ofta till hunden och hur mycket av det förstår den? Kommunicera som hundar gör! Med fysisk kontakt, kroppsspråk och ljud, i vårat fall då rösten, men det hänger inte på vad vi säger utan hur vi låter, så förstår hunden vad vi menar! I en kommunikation, hundar emellan, är det svart eller vitt som gäller!
Vi ställer ofta alldeles för orimliga krav på hunden. En annan får gärna fela ibland, även ens barn, men hunden, han ska minsann passa sig! Detta behöver vi verkligen tänka på!
Han var väldigt tydlig med att säga till att man MÅSTE skilja på lydnadsträning, cirkuskonster som han kallade det, och uppfostran! I lydnadsträning använder vi oss av positiv förstärkning, alltså när hunden gör det vi vill, typ sätter sig ner eller går fot, belönar vi den, medans vi tillrättavisar det vi inte vill ha och belönar det vi vill ha, underkastelse och rätt beteende, i uppfostrande syfte! Mycket viktigt där!!
Fredde tror inte på att man kan belöna bort ett felbeteende. Tex. Jag går med min rottishane och har en gammal möglig köttbulle i handen som han aldrig fått för att han har hittills inte betett sig bra! Hänger ni med?! Ett annat väldigt bra exempel han tog upp var följande: Jag går med min hund i en park, den gör ett jätteutfall mot en person jag möter, men jag gör inget åt det för jag vill ju göra rätt. Istället åker jag hem, kollar i några böcker, ringer en vän och ventilerar och slutligen ringer jag en ”expert” som ger mig rådet att åka någonstans där det rör sig mycket folk och för varje person jag passerar, som liknar personen han gjorde utfall mot, belönar jag hunden om den inte gör utfall! Hmm?! Han drog en parallell till en förälder och hans barn. De går i en park och möter en tant och barnet skriker ”jäva kärring”. Föräldern gör inget åt det utan funderar istället på vad han ska göra, han vill ju inte göra fel. Går hem och kollar i några barnböker och ringer några vänner och får till slut tipset om att åka till ett äldreboende med barnet och för varje tant man passerar som barnet inte skriker åt belönar man barnet med glass, eller nåt liknande?! Skulle vi göra så? Förmodligen inte. Skulle barnet skrika åt en tant på stan skulle man ta tag i problemet direkt och tillrättavisa barnet, så varför skulle man inte kunna göra det med hunden?!
En annan sak han tog upp var just det där med belöning. När man säger belöna din hund till någon på klubben börjar de genast rota i fickorna efter en godisbit att ge hunden?! Eller hur! Så är det oftast men om man börjar titta på hunden, hur den reagerar när den får en köttbulle så viftar den inte på svansen, i alla fall inte de flesta hundar, utan svansen dalar och hunden blir passiv! Skulle vi däremot klappa om den och kela med den skulle den definitivt börja vifta på svansen! Vilken belöning är då bäst? Självklart beror det på i vilken situation du är i men man vill väl att hunden ska bli glad när vi belönar den!
Han kontrade med att prata om tillrättavisningar, eller korrigeringar om man hellre vill använda det ordet. Alla tillrättavisningar är bra, enligt Fredde, så länge hunden inte tar skada av den och att hunden förstår. Men, och detta är viktigt att komma ihåg, tillrättavisningen lär inte hunden något, det får den bara att upphöra med det vi inte vill att den ska göra, gör vi inget mer än så kommer den garantera att göra om det. Man måste tillrättavisa felbeteendet och belöna underkastelsen och när hunden gör rätt! Det är det som hunden lär sig något på!
Fredde tror inte att det finns något som heter hårda och mjuka metoder utan att man måste använda sig av båda för få ett bra förhållande till sin hund. Mjuka metoder= belöna hunder när den gör nåt bra. Hårda metoder= tillrättavisa hunden när den gör fel. Vi måste använda båda för att det ska fungera på ett bra sätt.
En annan bra grej han tog upp var att hunden måste lära sig att komma över saker. Tex har man en hund som är besvärlig när det kommer hem folk på besök och man tillrättarvisar den och den sen visar att den har förstått, typ säger förlåt med hela kroppen, ska man inte låta den hälsa bara för det utan lära sig att komma över det för det mår den bara bra av. Där drog han oxå paralleller till barn. Gör barnet nåt dumt och man tillrättavisar den och den blir ledsen, visar att den förstått, låter man ju inte barnet göra dumheten bara för att den blev ledsen utan får helt enklet komma över det. Precis så är det med hundar oxå!
Han tycker oxå att man gott kan bjuda till när hunden vill kommunicera. Skäller hunden till på dig en gång ”hallå, jag vill kommunicera” ge den då lite uppmärksamhet! Bara det inte blir ett problem. Där är det hela tiden en avvägning. Samma sak gäller när man är ute med hunden, tar den spontant kontakt med dig, belöna det då! Då kommer hunden vilja kommunicera med dig mer och tycker att du är en bra och trevlig ledare som vill kommunicera med den!
Han pratade om massor med saker men jag har försökt få med det mesta här! Och hade han inte blivit stoppad tio över nio så hade han förmodligen hållt på än Har ni aldrig lyssnat på hans föreläsningar förut tycker jag ni ska göra det!! Det var toppen! Sen är det som med allt annat vad gäller hunduppfostran och träning att man får sålla bortdet man inte gillar och ta ut godbitarna! För min del kan jag nog säga att jag håller med Fredrik till 99,9%!
Kämpa på!
//Malin
Jag kunde till och med prata med syrran utan att de rörde sig en centimeter. När hon sen kommit in och satt sig i käket hämtade jag in hundarna och det blev ingen storm! De travade ut i köket och ville hälsa men både jag och syrran puttade ner dem och när de sen gett upp så hälsade syrran på dem, alltså inte dem på henne! Mycket lugnt och stilla blev det 
Nu ska vi fortsätta med detta konsekvent så är jag helt övertygad om att det kommer bli mycket lugnare hemma! Härligt! Tack Fredrik för det tipset!