Bilder säger mer än 1000 ord

//Malin

Ordet ledarskap är i många människors öron ett väldigt laddat ord. För mig är det en självklarhet och ett måste för att mina hundar ska må så bra som möjligt! Varför?! För att ni ska förstå och hänga med tar vi det från början.

Hunden är ett flockdjur som ursprungligen kommer från vargen. I en vargflock finns det bestämda sociala regler som en alphahane och en alphatik håller ordning på. Dessa två har var sina rangordningar under sig, alltså en för tikar och en för hanar. Mellan könen finns det ingen rangordning! Mellan djuren i rangordningen finns det en tydligt markerad rangskillnad och den är konfliktförebyggande för att undvika att bråk uppstår i flocken. Den som är fysiskt och psykiskt starkast nog att få flocken att överleva blir alpha tik/hane, ledare för flocken!

Hur ska vi då få in det här i vår ”mänskliga flock”? Det är faktiskt inte speciellt svårt och man kan börja när som helst i hundens liv. Dock kan det ta längre tid för en äldre hund att anpassa sig dels för att en äldre hund kan ha lagt sig till med vissa beteenden som kan vara svårare att bryta när de blivit en vana och för att vi själva har svårt att sätta upp och fullfölja regler för att vi tycker ”synd” om hunden. Men trägen vinner, kan jag säga!

1. Så, varför behöver en hund en ledare då? Kan inte hunden själv vara ledare?

2. Kan man inte ignorera när hunden gör något ”dåligt”, för att slippa bestämma och vara ”hård”, och berömma när den gör bra saker?

1. En hund, precis som vargen, är ett flockdjur som behöver en ledare som sätter tydliga regler för att hunden ska må bra. Men hunden kan inte vara ledare! Den vet ju inte i vår ”mänskliga flock” vad som är farligt och inte, och vad som är rätt eller fel. Hunden vet till exempel inte vad som händer om man springer ut på en trafikerad väg. Den vet inte om den nyinflyttade grannens hund är snäll. Att man inte får hoppa upp på barnet och välta det. Men det vet DU! Och det är DU som ledare som ska hjälpa till och vägleda hunden med dessa ”problem”.

2. Men den här frågan, om man inte kan ignorera felbeteenden och berömma rätt beteenden är inte besvarad än, eller?! Jag tycker att den är det, men jag ska förtydliga lite till för säkerhetens skull! Hunden springer iväg, rakt ut framför en bil och blir påkörd, men vi ignorerar den för att berömma när den när den gör rätt och kommer tillbaka!? Hunden hälsar på grannens hund, men tycker inte om den så den biter tag i den i nacken och träffar så illa att nacken knäcks och hunden dör, men vi ignorerar och berömmer den när den släpper taget och den döda hunden!? Behöver jag fortsätta? Tänkte väl det!

Tar vi på oss rollen som ledare, sätter upp tydliga regler, fullföljer dem på ett juste vis, löser problemen åt hunden och utsätter den inte för någon form av fara får vi en trygg och glad hund, som litar på oss i alla situationer!

Men vad händer om hunden inte har någon som tar på sig ledarrollen? Förutom det som nämnts tidigare? Tänk att du får hem din valp. Det är en ”tuff” liten valp som mer än gärna tar på sig uppgiften som ledare. Han tar på sig alla uppgifter inklusive att fostra dig, på alla sätt han kan komma på, även genom att bitas, om det skulle behövas. Det går bra till den dagen han skadar sig själv eller någon annan!

Får du däremot hem en ”vek”, försiktig valp, försöker den fly från varje obehaglig och skrämmande situation och för varje sak som händre blir den mer och mer rädd tills den dagen han inte kan fly längre och råkar i panik och skadar sig själv eller någon annan!

VI är ansvariga för hunden! Dels för dens egen skull och för omgivningens skull!

Hur ska då en bra ledare vara?

• Självsäker – visa att du vet vad du gör, både med rösten och kroppen.
• Initiativrik – tar initiativ till tex lek, arbeten och övriga aktiviteter.
• Kunnig – löser problem, lär ut nya saker.
• Konsekvent – sagt ord gäller!
• Sätter gränser – visar med ord och kropp vad som är tillåtet eller inte.
• Krävande – ser till att regler följs och mål nås.

Hur ska vi då göra för att bli den ”perfekta” ledaren? En viktig sak att tänka på först och främst är att vara vänlig men bestämd mot hunden! ”Hårda” metoder som gör ont på hunden fungerar ALDRIG snarare tvärt om. Det skapar en otrygghet hos hunden. Man kan, och jag hävdar ska, vara fysisk med hunden men på ett juste sätt! Tänk på hur tiken är med sina valpar. Det är en bra vägvisare om hur ni ska/kan hantera hunden. Hon slår inte, sparkar inte, biter inte hål i huden och håller inte fast! Med andra ord inget som gör ont eller är obehagligt.

Det finns en del saker i vardagen vi kan göra för att ”vinna poäng” och ge oss ett starkare, bättre ledarskap och hunden ett tydligare, lugnare och tryggare liv. Tex:

• Att hunden ska vänta på tillåtelse innan den får gå ut/in genom dörren.
• Vi tar alltid första kontakten med främmande hundar och människor.
• Vi bestämmer på promenaden – takten vi håller, när man får lukta, kissa och bajsa (om det inte är akut).
• Uppmuntra och belöna hundens lugna och undergivna attityd och ignorera eller begränsa den när den är intensiv, ”på” och vill ha igång dig eller bara få din uppmärksamhet.
• Hälsa INTE på hunden det första du gör när du kommer hem, vänta tills den lugnat sig.
• Utför dagligen visitation av hela hunden – på så sätt lär den sig att det är sånt man gör jämt och det blir inte konstigt vid veterinärbesök.
• Rör dig självsäkert!
• Använd kroppsspråket mer än rösten.
• Träna någon form av aktivitet, tex lydnad, spår osv.
• Starta och avsluta lek.
• Bestäm när det är dax att vila på dagen.

Mycket av den här texten har jag fått av Veronica Nyman (klicka på hennes namn för att komma till hennes blogg), en hundklubbskompis som är superduktig på hundar! Men hela texten står jag för och utövar själv och använder även när jag har kurs! Detta är ett ämne jag brinner för och som jag vill jobba mer med i framtiden genom någon form av ”problemhundskonsultation” eller liknande. Står även, givetvis, till förfogande om du har ett problem eller liknande som du vill diskutera! Eller ”bara” vill diskutera

//Malin