Fick häromdagen ett mail från Helena Lundahl från klubben om att det skulle startas en lydnadsdomarutbildning i Skaraborg och hon undrade om jag ville gå då jag har kvalifikationerna Jag blev jätteglad då drömmen om att utbilda mig till domare har funnits där i flera år! Jag tackade givetvis ja och Helena tog upp det på styrelsemötet där jag blev godkänd Så himla roligt tills jag ransakade mig själv och kom fram till att ryggen sa nej Det svåraste för mig och min rygg är att stå still och är man domare och dömer tävlingar står man mest still. Och eftersom jag vet hur jag är, att tar jag på mig en uppgift gör jag allt för att göra den så bra som möjligt och jag har svårt för att säga nej när folk frågar om jag kan hjälpa till så med andra ord kändes det som att om jag läste till domare så skulle jag vara tvungen att åka runt till klubbar och döma lydnad och pressa mig in i det längsta och få skit ont i ryggen, på ren svenska Så därför mailade jag tillbaka till Helena igen och sa som det var och hon avanmälde mig. Detta kändes såååå jävla trist! Men, så ringde Berit Björk idag efter att hon pratat med Alf Carlson, en av dem som ska hålla i utbildningen, som berättade att jag var avanmäld och hon ville veta varför, då hon tyckte att jag var som klippt och skuren för det här Så jag drog hela historien även för henne men hon tyckte då att jag skulle läsa utbildningen i alla fall, bara ta åt mig domaruppdrag åt klubben, föreläsa om lydnad på kurser och liknande och se vad jag pallade med! Hon peppade mig som fan, tack Berit för det , så jag ringde upp Helena direkt efter och drog detta för henne och hon tyckte det lät jättebra så nu har jag mailat Alf och anmält mig igen Och det känns återigen sååååå himla bra! Jag vill ju verkligen det här och nu känns det absolut att det är genomförbart! Åh, jag är så glad! Tack Helena och Berit för att ni tror på mig! Ni kommer inte bli besvikna! //Malin