En gång i månaden blir jag ett monster Kan villigt erkänna att jag egentligen inte vill erkänna det Men har kommit till den punkten i mitt liv, som jag skrev om häromdagen, att det ibland är bättre att erkänna sina brister, att gå till sig själv, än lägga dem på någon annan Men förhoppningsvis kan denna bristen gå att ändra på! Ska till gyn om två veckor och diskutera saken och hoppas de kommer fram till nåt bra så jag slipper bli rädd för mig själv en gång i månaden för det är både skrämmande och jobbigt! Den som lever får se

Det är skillnad på hundar och hundar För en vecka sen hade jag inte sagt så men efter att ha varit hundvakt åt Winston i två dagar gör jag det Pudlar är underbara hundar, men de är lite annorlunda än andra hundar. De tuggar sällan på saker, leker inte med varandra, eller inte så mycket överhuvudtaget, och när mina hundar var glada och nöjda efter en promenad slappade de i trädgården genom att rulla sig i gräsmattan, tugga på nån pinne och leka lite med varandra, och vad gjorde Winston tror ni, jo satt i mitt knä och myste så klart Sötnosen! Men lite annorlunda mot mina dogs. Och det var väl just då som jag kände att jag gillar det där med hundar, dels att de är olika men just att de är hundar. Så någon pudel blir det nog inte för min del på länge. Jag gillar dem absolut fortfarande men den hundrasen passar nog inte in i mitt liv som det är nu. Men de kommer säkert göra det nån dag. För pudlar är så underbara trots allt Kolla bara på godingen!

Mammas och pappas rottis Stumpan och Winston på promenad.

Winston och min flock.

//Malin