Jobbar som bekant på Assistansenheten, Falköpings kommun, och ibland överträffar de sig själva , får man skriva så om sin arbetsgivare , och ordnar med ”temadagar” eller vad man ska kalla det.

Var på min andra sån igår och om jag tyckte att den förra var bra så var den här bara bäst Den här dagen gav så mycket mer än bara inspiration till arbetet, arbetskamraterna och våra relationer till varandra!

De hade tagit dit en föreläsare/konsult vid namn Sjunne Andersson (MHASA HB) och han föreläste om mål och hur vi skapar relationer till varandra ( i en arbetsgrupp tex). En mycket intressant heldag med mycket intressanta diskussioner i gruppen, vi blev indelade i tio grupper, och föreläsningar av Sjunne Mycket av det han pratade om visste man ju redan, men han la fram det på så bra sätt att man tog till sig det, lagrade det och tänkte på det på ett helt annat sätt! 

Bland annat pratade han om hur vi komunicerar med varandra och detta skulle jag nog kunna lyssna på en hel dag till för det var riktigt intressant . Inte bara intressant för att man fick lära sig en del nytt utan oxå intressant för att en del saker hade jag kommit på ”själv” och utnyttjar i mitt dagliga liv hemma, på jobbet eller var jag nu befinner mig och i och med att jag fick mina ”teorier” bekräftade växte jag nog lite där tror jag Det här med människan är verkligen intressant!

Fick en del ”verktyg” för att förbättra relationer oxå. Ett verktyg som man kan använda i alla relationer, oavsett om det handlar om relationen mellan arbetskamraterna eller hemma! Samtidigt så skojade han och frågade oss om han själv använde sig av detta hemma Nja, inte alltid, man är ju inte mer än människa, som han sa Alla exploderar vi någon gång och det måste vi få göra men jag lärde mig nåt viktigt, fast jag redan visste det men tjurskallig som jag är inte velat erkänna , att man ska utgå från sig själv! JAG ser/hör…JAG känner…JAG skulle vilja…Och jag tror att om man vågar lägga fram det så här, istället för DU gör alltid/aldrig…DU lyssnar/ser inte osv…, precis som Sjunne förespråkade och som jag tänkt på men inte gjort, så skulle nog konflikter och relationer med varandra bli lättare! Hm…nu blev jag djup Men skämt och sido. Jag ska försöka att tänka så här mer och mer. Förväntar mig inga underverk, för som Sjunne sa, man måste ju öva på detta först och efter det att man lärt sig kommer det bli och gå lättare och eftersom jag trots allt ”bara” är 27 så har jag ju ett tag på mig

Mmm…det känns bra att skriva det i alla fall Hoppas det blir och känns lika bra i praktiken! Vill ju vara den ”perfekta” arbetskamraten, livspartnen, mamman osv! Den som lever får se

Nu mina vänner sluter jag mina blå och laddar inför morgondagens agilitytävling! //Malin

Vi är ganska lika i våran familj Och då pratar jag inte om min egen familj, Roger och Jonathan, utan om min syster, mamma och pappa. Vi kanske inte är så lika i utseendet men i vårat sätt är vi det Vi har alla glasögon, ja, det var visst utseendet , vi har liknande röster, gör saker på samma sätt, blir arga på samma sätt , har i omgångar haft lika dana bilar och har nu blivit en hundfamilj Tack vare mig, hi hi! Jag skaffade hund så fort jag flyttade hemifrån. Stumpan, min rottistik, fick sen flytta till mamma och pappa och bor där än. Och nu har även min syster skaffat hund tack vare mig, eller vad ska man säga Ulla-Britt, min gode vän, pratade om att hon ville omplacera sin pudelhane Winston om hon ramlade över rätt hem. Jag tänkte genast på min syster jag! Och så har det nu alltså blivit! Hon var lite skeptisk till en början men efter att ha träffat honom så tror jag nog att hon smälte, precis som de flesta gör när de träffa lille Winston Kolla bara!

Är han inte söt så säg! Och passar de inte bra ihop?! De är ju i alla fall lockiga och blonda båda två Sådan matte sådan hund brukar man ju säga och nog stämmer det allt i det här fallet!

Nu har min vinnarskalle slagit till igen! Sitter med fjärilar i magen inför morgondagens agilitytävling Nu när jag vet vad mina hundar går för vill jag ju vinna Så typiskt mig! Vi får väl se hur det går. Kul kommer det bli i alla fall!

På återseende //Malin