Ha ha, ja det är lite komiskt för jag satt precis och kom på att jag ska tävla agility för första gången i mitt liv på söndag och blev helt plötsligt nervös Och vad finns det att vara nervös för, egentligen?! Inget. Det är ju bara att köra och tänka på att man gör som vanligt så får det väl gå som det går. Eftersom det går så fort i agilityn så har man ju inte mycket tid på sig att påverka hunden heller så vi kör bara Det kan gå jättebra men vi kan lika gärna diska oss i samtliga lopp Den som lever får se!

Har inte hört, läst eller sett nåt nytt om grannen Ulla som försvann i tisdags Det är ju märkligt alltså att en människa kan fullkomligt gå upp i rök?! Känner fortfarande för familjen, fast jag inte känner dem, och hoppas verkligen att de hör nåt snart så de slipper den här ovissheten! Sänder en tanke….

Nu ska vi strax dra oss inåt stan för att handla för kvällens fredagsmys! //Malin