Detta ämne har jag funderat väldigt mycket på det senaste och jag kommer hela tiden fram till samma sak: avel är inte lätt! Inte åt nåt håll faktiskt Men å andra sidan så är det väl lite därför man håller på med det oxå, eller?! Om det vore lätt skulle väl ingen hålla på för då hade vi ju haft de perfekta djuren Men när det gång på gång händer tråkiga saker börjar man fundera på om man verkligen ska avla?! Jag har ju inte ens tagit någon egen kull än men efter allt som hänt med Göstas valpar så blir man väldigt kritisk. Man vill ju verkligen göra rätt och få fram rastypiska hundar. Och framför allt nu när kamphundsdebatten är som hetast! Men just det där med rastypiska hundar har jag fått erfara mer och mer att det är delade meningar om. Nej, inte att man inte skulle försöka få fram rastypiska hundar för det vill alla utan just: vad är rastypiskt? Läser man rasstandarden så kan man ju tolka den på tusentals sätt :-/ Det jag lägger mest tid och intresse för är den mentala biten. Eftersom vårt samhället ändras hela tiden krävs det mer och mer av våra hundar, men om jag läser rasstadarden så har inte den ändrats speciellt mycket sen den gjordes, nu pratar jag om staffarna som ni kanske förstått , men det som står om dess uppförande och karaktär borde räcka till i vårt samhälle ändå: ”Rasen är känd för sitt okuvliga mod och ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig”  Men när man börjar titta på vad man använder för hundar i avel och utgår från hundarnas MH-test som faktiskt är ett bra verktyg för uppfödarna för att se vad det är för hundar och hur de reagerar så blir man mörkrädd! Nu vill jag verkligen inte dra alla över en kam för jag tror, eller vill i alla fall tro, att de flesta använder hundar med ”bra” tester. Vad det nu är som är bra. Det är ju oxå en tolkningsfråga. Men när en hund, dess syskon och avkommor visat stor rädsla måste jag reagera. Stod det inte i rasstandarden att en staff ska vara djärv och orädd?! Skulle vi inte ta fram rastypiska hundar som är mentalt stabila? Jo, det vill i alla fall jag! Visst kan ett MH i vissa fall vara missvisande, men inte på så många hundar. Hade det varit en hund i en kull kan man börja ifrågasätta testet, men när flera hundar har liknande testresultat skulle i alla fall jag dra öronen åt mig. Men det är väl så med aveln, att vi har ala olika sätt att se på saker, olika sätt att tolka en text och olika smak och tycken men tycker fortfarande att rasstandarden talar sitt tydliga språk: ”Rasen är känd för sitt okuvliga mod och ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig” Jag kan bara olka detta på ett sätt! Och använder vi sådana här hundar och försöker få fram hundar som är som texten säger skulle hundarna inte ha några större problem i vårat samhälle.

En annan sak som jag oxå funderat mycket på är det där med fysiskt sunda hundar. Hur vet man att en hund är sund? Ja, det finns ju oxå många sätt att ta reda på men hos staffarna finns INGA krav på någonting Det tycker jag är helt galet! Just på grund av det att det inte finns några krav har Gösta avkommor efter sig som inte ens nådde 1 års ålder Massa ledproblem och allergier Hade det varit krav på att röntga hundarna hade vi aldrig använt honom och då hade dessa sjuka valpar aldrig kommit till världen. Därför kommer jag hädanefter göra allt som står i min makt för att ta reda på att det är friska hundar jag använder i mitt kommande avelsarbete.

Man kan inte göra allt men man kan göra något och ser man till att ha dem bästa förutsättningarna så har man i alla fall gjort vad man kan! Sen vet man aldrig till 100% vad man får i alla fall, men som sagt då har man i alla fall dem bästa förutsättningarna!

//Malin