Hur många dagar var det sen jag var hos sjukgymnasten nu? Tre?! Japp, det var nog så ja och det känns faktiskt bra nu Informationen börjar sakta men säkert sjunka in och jag tror jag mer och mer accepterar min skada och hur den faktiskt påverkar mig. Även om det bara gått tre dagar sen sjykgymnasten påminde mig att jag faktiskt har en allvarlig kronisk skada så har jag ju faktiskt haft den i 7 år! Tänk att det ska ta sån tid och sen gå så fort att fatta Men jag har bra stöd oxå från min kära vän som vet hur det är, du vet vem du är Vad vore livet utan vänner?! Bokade om hela min gårdag kan jag säga. Hade massor inplanerat med två hundträningar och gymet men avbokade allt utom en hundträning! Kände mig duktig då faktiskt och efteråt kändes det bra för jag var inte dödstrött i ryggen Härligt! Men det är ändå fortfarande lite jobbigt och sorgligt att erkänna att man faktiskt har ett handikapp som gör att man inte kan, fast jag gjort det ändå, leva som ”vanligt”. Men det ger väl sig….

Som sagt, hundträning blev det igår och det i form av agility. Passade även på att plocka med kameran så jag fick träna lite med den oxå En brokig skara var vi men roligt hade vi och mysigt blev det efteråt med massa fika! Återigen: vad vore livet utan vänner?! Tiilis och Doris träning gick som en dans! Känns bra inför kommande tävling Nu till bilderna. Valde ut ett litet axplock. Tog nästan 200 bilder igår så det var inte lätt att välja vilka som skulle med hit kan jag säga, men vill ni se resten så klicka här. (Håll musen över för bildtext och/eller klicka på dem för att se dem i större format.)

//Malin