Haft möte med jobbet idag och det var väl så där kul Men vad som behövdes sägas, från samtliga och till samtliga parter, är gjort och det kändes i alla fall bra. Det blir nog bra till slut i alla fall, hoppas jag. Ska jobba imorgon så vi får väl se hur det känns.

Jag och Ulla-Britt ska vara med i FT-ligan på bowlinge och eftersom vi båda är lika bra, eller dåliga på bowling så var vi och tränade lite idag. Två serier spelade vi och i första fick jag 86 och i andra 91 så det var väl så där, men roligt hade vi och det är ju huvudsaken

Sen bar det av till Falbygdens BK för KM i bruks. Idag var det lydnad och budföring som stod på schemat. Började med att lägga alla 12 (!) hundarna plats och det gick galant för alla ! Sen körde vi budföring och där gick det väl int elika bra för alla men för Tiili gick det bra! i hundra knyck gick det Kul att få springa tänkte väl hon som är galen Sen körde vi lydnaden och den gick bra tyckte jag. Läggandet var väl lite segt och språngmarschen på linförigheten kunde varit bättre och så slog hon i på hoppet, knasfian, men annars är jag jättenöjd! Min lilla stjärna! På torsdag kör vi spåret och då blir det verkligen spännande och få se vem som vinner!

Nä, om man skulle gå upp och sluta sina blå så man orkar med morgondagen oxå! Natti natti //Malin

Idag efter jobbet tog jag mig äntligen i kragen och åkte till Lärcenter i Falköping. Så nu har jag ansäkt mina tre sista kurser som jag behöver för att sedan kunna titulera mig som undersköterska Kändes så jäkla bra! Hoppade av utblidningen för tre år sen pga att jag helt enkelt gick i väggen och har sedan helt enkelt inte haft vare sig ork, lust eller egentligen velat läsa klart. Men nu har jag äntligen bestämt mig och när jag väl ansökt kurserna fick jag sån extra energi Det kommer bli sååååå bra!

Mitt i allt bra är det även dåligt Pratar fortfarande om mitt jobb (läs gärna inlägget innan detta). Imorgon ska vi ha möte om den där ”människan” jag skrev om. Det kan ju bli spännande och höra vilken version ”människan” har lämnat! Men samtidigt känns det inte speciellt bra. Hm….Vi får väl se vad som händer imorgon.

För att försöka återkomma lite till den braiga energin jag hade i förmiddags vill jag dela med mig av ett youtube klipp som bara är så bra när man känner sig lite nere och deppig

Var för övrigt ute och spårade med Tiili på förmiddagen idag. Blev ett ca 800 m ångt spår med 5 apporter som låg i ca 45 min. Hon gick som en liten klocka Missade visserligen en pinne men missade ingenting av spåret och det är liksom det jag har varit ute efter! Känns skitbra inför helgens elitspår! Min lilla stjärna! Tack återigen Annethe för hjälpen! Utan dig hade det inte blivit så bra!

Nu ska jag köra igenom elitlydnaden innan jag slappar framför Fångarna på fortet! //Malin

Detta är en fråga jag ofta ställer mig. Ni som känner mig vet att jag pratar om mitt jobb och ni vet dessutom precis vad jag pratar om. Jag kommer inte skriva något i detalj här utan mer ta upp en del frågeställningar, eller i alla fall ställa frågorna. Allt går inte att svara på, och kommer säkert heller aldrig gå att svara på.

Jag har världens bästa arbetsplats med bra arbetstider, ”lätta” arbetsuppgifter, trevliga arbetskamrater och en trevlig brukare So far so good! Det som är så konstigt är att det alltid finns ett men med i det där, tyvärr. Och det är dessvärre ett väldigt stort MEN. ”Menet” är en person som snart har lyckats att förstöra en hel arbetsplats, splittra en arbetsgrupp och, enligt min mening, gjort våran brukare sämre Låter det otroligt? Tyvärr är det sant:-(

Sen jag började här, februari 2009, så har jag i omgångar fått ta emot ”skit” i form av personliga kränkningar. Om jag ska dra ett snitt, om man kan göra det vad gäller detta, så har nog större delen av tiden här bestått av otrevligheter från denna människa. När jag tänker på det och skriver det nu är det ju helt sjukt! I dagens moderna samhälle jobbar man, politiker och andra, för att få bort mobbning, kränkningar och andra särbehandlingar i arbetslivet men där jag jobbar kan jag säga att de har misslyckats stort Det känns faktiskt inte speciellt bra att vare sig skriva, tänka eller säga det högt men känner att det behöver göras för att det ska bli någon form av förändring. Kanske ingen konkret förändring på jobbet men en förändring hos mig själv som gör att jag klarar av mitt arbete och att jag inte låter mig bli kränkt utan att jobba på ett proffisionellt sätt så man får en viss distans till det. Men händelsen som har fått mig att skriva det här, börja undra och fått bägaren att rinna över var ett telefonsamtal jag fick till jobbets mobil i fredags. ”Människan”, vi kan kalla den personen så för att inte peka ut någon, var vid ringandets stund ”röstförvrängd”. Eftersom jag inte har några bevis på vad ”människan” tagit eller vad som har hänt och fått ”människan” att låta så annorlunda kan vi kalla det för ”röstförvrängd”. ”Människan” var mycket upprörd och munnen gick i ett. Jag fick inte en syl i vädret kan jag säga. ”Människan” hann få ur sig mycket innan jag la på. Bla fick jag en kommentar kastad i ansiktet på mig som verkligen inte kändes bra: ”Jag ska se till att du inte får något jobb mer”. Ska man verkligen behöva stå ut med såna fullkomligt kränkande kommentarer? Detta är liksom inte första gången ”människan” häver ur sig både det ena och det andra utan man får ofta höra: ”Du är så jävla dum”. Vad har jag gjort för att förtjäna att höra sånt här? Har jag gjort nåt för att förtjäna att höra sånt? På första frågan har jag faktiskt inget svar men på andra frågan har jag ett glasklart svar: NEJ! Jag gör ”bara” mitt jobb, och lite till som ni kanske förstår. Så därför får det från och med nu vara slut på det här. Jag kommer göra vad som krävs för att få ett stopp på det här, för mig, men hoppas även att det får andra att få upp ögonen och få dem, för det finns fler än jag som utsätts för sånt här det vet jag, att säga STOPP! För nu gör jag det: STOPP! Nu tar jag ingen mera ”skit” och kommer göra allt i min makt, på ett lagligt och trevligt sätt, för att säga och sätta stopp för det som hela tiden pågår i mitt och andras arbeten!

Åh, vad skänt det kändes! Nu sträcker jag på mig lite och andas för att skapa lite lugn och ro och fortsätter med mitt arbete! //Malin

Man skulle nog kunna se mig som träningsnarkoman, eller att jag bara vill se till mina hundars bästa Jag skulle nog säga att det är det sistnämnda men för de som inte gillar hundar skulle nog se det förstnämna mer Hundarna får någon form av ”uppgift” att jobba med nästan varje dag. Man kan inte ge dem huvudbry varje dag, det tror jag inte på, alla behöver vila någon gång oxå! Men jag är flitig på att träna med dem, det ska jag inte sticka under stolen med men i gengäld har jag tre mycket nöjda, trötta och lugna hundar inne!

Doris fick ett litet spår häromdagen. Egentligen det första riktigta spåret hon har fått gå och hon var såååå duktig! Mycket noggrann och systematisk Måste försöka hinna spåra med henne mer. Tror det kan bli riktigt bra faktiskt! Fast just nu har vi nog med träning hon och jag då vi ju faktiskt är mitt uppe i lkl 1 och strax ska debutera i agilityn Vi tränar plats för fullt och nu ligger hon till och med när jag tränar med Tiili under tiden Min illa ärta. Ska tävla på fredag så nu hoppas jag att jag inte påverkar henne för mycket negativt utan att hon kan ligga lugnt och stilla! Men jag tränar på för fullt fram till fredag så får vi se! Hon förstör ju inte för någon annan så det är inte hela världen om hon skulle gå upp.

Vad gäller agilityn så går hon som en klocka och får jag henne dessutom att gå själv i slalomet kommer det bli så jäkla bra. Hon är supersnabb på slalomet men jag får hjälpa henne hela vägen och det är inte optimalt. Men vi kämpar på så kommer det nog funka till slut det med

Idag fick Dorisen träna lite upplet och där blir hon oxå bättre och bättre så snart kan vi lägga ut fler föremål! Hon är supersnabb ovh supernoga! Här missas inga grejor minsann Duktiga tjejen!

Tiilis träning går oxå som en kocka just nu! Spårträningen har gett jättebra resultat och jag kan nog inte tacka Annethe nog för att hon hjälpt mig med detta Tack tack tack!! Lydnaden kan jag inte säga så mycket om för där är hon bara sååå duktig! Det syns liksom vad vi har tränat mest på om man säger så Det jag skulle vilja få till bättre är inkallningen. Hon springer i hundra blås men tycker inte det är så nödvändigt att vare sig stanna eller läggas sig fort :-p Men det har jag kanske tränat för dåligt på ;-) Är i alla fall fortfarande jäkligt stolt över hennes framåtsändande! Det är så snyggt!

Idag har Tiili fått träna upplet och det fixade hon superbra! På tre skick hade hon plockat in tre föremål, sen fick jag nog skicka henne en eller två gånger till innan hon plockade in fjärde föremålet, men vad gör det när hon jobbar så bra Dessutom hade Lotta, som var med och tränade med Kila idag, lagt spår åt mig och Tiili. Detta tog hon som om hon adrig gjort annat än spårat förut och missade banne mig inte en enda vinkel eller apport Kan inte bli mera nöjd kan jag säga! Min lilla snuttaplutta! Får se om detta även gett resultat på tävling nu med. I veckan tävlar vi KM i bruks och på söndag nästa vecka tävlar vi elit spår i Nässjö! Håll tummarna!

Gösta har pysslat med sin favoritsyssla: jaga sork Han ser bara för rolig ut! Men idag har han även fått ”leka”, hur mycket nu en gammal rottistik nu leker, med Kila. Oj, vad snygg han blev Hon tyckte väl han ver mindre snygg kan jag säga Ha ha! Trött och nöjd blev han i alla fall efter alla aktiviteter!

Nu har jag mammatid framför tv:n med tre trötta och nöjda hundar, ett glas rött och massa godis! Härligt!

//Malin

Detta ämne har jag funderat väldigt mycket på det senaste och jag kommer hela tiden fram till samma sak: avel är inte lätt! Inte åt nåt håll faktiskt Men å andra sidan så är det väl lite därför man håller på med det oxå, eller?! Om det vore lätt skulle väl ingen hålla på för då hade vi ju haft de perfekta djuren Men när det gång på gång händer tråkiga saker börjar man fundera på om man verkligen ska avla?! Jag har ju inte ens tagit någon egen kull än men efter allt som hänt med Göstas valpar så blir man väldigt kritisk. Man vill ju verkligen göra rätt och få fram rastypiska hundar. Och framför allt nu när kamphundsdebatten är som hetast! Men just det där med rastypiska hundar har jag fått erfara mer och mer att det är delade meningar om. Nej, inte att man inte skulle försöka få fram rastypiska hundar för det vill alla utan just: vad är rastypiskt? Läser man rasstandarden så kan man ju tolka den på tusentals sätt :-/ Det jag lägger mest tid och intresse för är den mentala biten. Eftersom vårt samhället ändras hela tiden krävs det mer och mer av våra hundar, men om jag läser rasstadarden så har inte den ändrats speciellt mycket sen den gjordes, nu pratar jag om staffarna som ni kanske förstått , men det som står om dess uppförande och karaktär borde räcka till i vårt samhälle ändå: ”Rasen är känd för sitt okuvliga mod och ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig”  Men när man börjar titta på vad man använder för hundar i avel och utgår från hundarnas MH-test som faktiskt är ett bra verktyg för uppfödarna för att se vad det är för hundar och hur de reagerar så blir man mörkrädd! Nu vill jag verkligen inte dra alla över en kam för jag tror, eller vill i alla fall tro, att de flesta använder hundar med ”bra” tester. Vad det nu är som är bra. Det är ju oxå en tolkningsfråga. Men när en hund, dess syskon och avkommor visat stor rädsla måste jag reagera. Stod det inte i rasstandarden att en staff ska vara djärv och orädd?! Skulle vi inte ta fram rastypiska hundar som är mentalt stabila? Jo, det vill i alla fall jag! Visst kan ett MH i vissa fall vara missvisande, men inte på så många hundar. Hade det varit en hund i en kull kan man börja ifrågasätta testet, men när flera hundar har liknande testresultat skulle i alla fall jag dra öronen åt mig. Men det är väl så med aveln, att vi har ala olika sätt att se på saker, olika sätt att tolka en text och olika smak och tycken men tycker fortfarande att rasstandarden talar sitt tydliga språk: ”Rasen är känd för sitt okuvliga mod och ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig” Jag kan bara olka detta på ett sätt! Och använder vi sådana här hundar och försöker få fram hundar som är som texten säger skulle hundarna inte ha några större problem i vårat samhälle.

En annan sak som jag oxå funderat mycket på är det där med fysiskt sunda hundar. Hur vet man att en hund är sund? Ja, det finns ju oxå många sätt att ta reda på men hos staffarna finns INGA krav på någonting Det tycker jag är helt galet! Just på grund av det att det inte finns några krav har Gösta avkommor efter sig som inte ens nådde 1 års ålder Massa ledproblem och allergier Hade det varit krav på att röntga hundarna hade vi aldrig använt honom och då hade dessa sjuka valpar aldrig kommit till världen. Därför kommer jag hädanefter göra allt som står i min makt för att ta reda på att det är friska hundar jag använder i mitt kommande avelsarbete.

Man kan inte göra allt men man kan göra något och ser man till att ha dem bästa förutsättningarna så har man i alla fall gjort vad man kan! Sen vet man aldrig till 100% vad man får i alla fall, men som sagt då har man i alla fall dem bästa förutsättningarna!

//Malin

Idag har jag för första gången på länge lyckats med att ta det lugnt på riktigt Känner mig jätteduktig faktiskt! Städade hos kaninen och marsvinet imorse, tränat upplet med hundarna, lagat mat och druckit kaffe! Det är det jag har gjort idag Det är kämpigt att inte göra allt på en gång och hålla igång som man brukar men det ska gå, men vi tar ett steg i taget som sjukgymnasten sa åt mig idag. Jag ska ägna mig åt en sak i taget och inte göra två saker samtidigt som jag har gjort förut. Och jag behöver inte fylla dagen med aktiviteter hela tiden, det gör inget om det blir ”dötid” mellan sakerna man måste göra Detta låter säkert löjligt men när man har hållt igång konstant hela tiden med saker och haft ett x antal bollar i luften samtidigt är det svårt att släppa taget. Men det ska gå, det har jag bestämt mig för nu, även om jag kommer trilla tillbaka i mitt gamla mönster imellanåt så ska det så småning om bli en förändring till ett sundare liv

//Malin

Igår bar det av på bröllopsresa….till Ullared Äter man fin bröllopsmiddag på Max måste man ju åka på fin bröllopsresa till Ullared, eller ?! Ha ha! Söndag och innan löning var i alla fall ett toppenval att åka på. Vi kom ner halv nio och vi var näst intill ensamma Kunde parkera närmast butiken och kunde dessutom röra oss fritt där inne. Enda gången det blev lite trångt var när vi kom till barnens vinterkläder. Men annars var det ingen trängsel någonstans! Handlade för 3700:- och 2000:- av dem gick till Jonathan! Massa fina kläder, en ny vinteroverall, vinterjacka, sängkläder och lite leksaker fick han! Roger hittade i alla fall en tröja till sig, annars blev det bara kallingar och sockar till honom och när vi väl var framme vid damavdelningen hade jag tröttnat så jag köpte bara en träningströja, en top, en sport BH, trosor och strumpor till mig. Sen blev det lite såna där bra och ha grejor som plastpåsar och annat spännande Skönt att vi kunde åka och lugn och ro utan Jonathan, tack syrran, och att det var så lite folk för jag hade jobbigt ändå med ryggen Men nu är det gjort för i år! Så här fint blev vårat sovrum efter lite grejor från Ullared!

Det här med att inte göra så mycket går väl så där. Eftersom jag är en extremt aktiv människa som har svårt för att sitta still och inte göra någonting så kommer det nog ta ett tag från att ha accepterat att jag inte kan göra allt från att verkligen inte göra allt heller Men jag kämpar på med det och försöker ge mig för smärtan istället för att greja ”bort” den. Imorgon ska jag till sjukgymnasten igen så det ska bli spännande och se vad hon har tänkt sig med mig Är inne i en kass period just nu så jag behöver verkligen lära mig att ta det lugnt och lyssna på min kropp!

Har väl varit lite duktig med att ta det lugnt idag i alla fall. Det enda ansträngande jag har gjort idag är väl att jag städat lite hemma. Men nu när jag funderar på vad jag egentligen har gjort idag så är det för mycket i alla fall: rastat Leona en timma, varit på djuraffären och handlat, varit på mataffären och handlat, aktiverat hundarna, lagat mat, plockat iordning, plockat ur och i diskmaskinen, tvättat, bakat muffins och varit på hundklubben och tränat Hoppsan! Skäms på mig! Inte konstigt att jag har ont! Imorgon lovar jag att jag bara ska åka till sjukgymnasten och laga mat. Inget annat får det bli. Hoppas jag kan hålla detta nu oxå

Fick ett sms av AmicusBulls idag. Göstas son Malte har varit på utställning där han blev BIS Stort grattis till Malte!! (Bild kommer)

//Malin

Idag har jag nog kört för hårt på gymet för jag har ont nu 1,5 timma var kanske lite att ta i Men jag vägde mig på jobbet imorse och stämmer den vågen är jag nere på 66 kg Kan ju hoppas att den vågen stämmer i alla fall Så då har jag gått ner sammanlagt 19 kg!! Det är jag mäkta stolt över kan jag säga!

Hämtade hem två nya familjemedlemmar idag. En kanin och ett marsvin. Jonathan tyckte det var jättespännande för att inte tala om vad katterna tyckte Köpte dem av Petra då hon skulle avveckla sina ”smådjur”. Jättemysiga! Tack Petra!  Hade tänkt att de skulle bo ute men Roger blev lite blödig och tyckte att de gott kunde få bo inne Han som inte ens ville ha dem, hi hi! Inte världens bästa bild men här är dem i alla fall.

Har fått låna en liten söt åkergräsklippare av Syrran och Markus. Mycket behövligt när man han typ 2500 kvadrat gräsmatta att klippa och inte kan klippa med vanlig gräsklippare utan att få ont i flera dagar efter. Så nu är den provkörd både hemma i trädgården och på tomten och den funkar fint! Kolla vad söt den är

Var nere hos familjen Kokko en sväng nu på kvällen och tjötade lite. Passade även på att gossa lite med Wille, shettisen, och gamtanten. Fick lite hästabstinens efter att varit hos Petra och tjötat häst Ska nog ner och ta in Wille och borsta och pyssla lite med honom imorgon. Myshästen!

Nä, nu tror jag att jag ger efter för John Blund. Natti natti //Malin

Hur många dagar var det sen jag var hos sjukgymnasten nu? Tre?! Japp, det var nog så ja och det känns faktiskt bra nu Informationen börjar sakta men säkert sjunka in och jag tror jag mer och mer accepterar min skada och hur den faktiskt påverkar mig. Även om det bara gått tre dagar sen sjykgymnasten påminde mig att jag faktiskt har en allvarlig kronisk skada så har jag ju faktiskt haft den i 7 år! Tänk att det ska ta sån tid och sen gå så fort att fatta Men jag har bra stöd oxå från min kära vän som vet hur det är, du vet vem du är Vad vore livet utan vänner?! Bokade om hela min gårdag kan jag säga. Hade massor inplanerat med två hundträningar och gymet men avbokade allt utom en hundträning! Kände mig duktig då faktiskt och efteråt kändes det bra för jag var inte dödstrött i ryggen Härligt! Men det är ändå fortfarande lite jobbigt och sorgligt att erkänna att man faktiskt har ett handikapp som gör att man inte kan, fast jag gjort det ändå, leva som ”vanligt”. Men det ger väl sig….

Som sagt, hundträning blev det igår och det i form av agility. Passade även på att plocka med kameran så jag fick träna lite med den oxå En brokig skara var vi men roligt hade vi och mysigt blev det efteråt med massa fika! Återigen: vad vore livet utan vänner?! Tiilis och Doris träning gick som en dans! Känns bra inför kommande tävling Nu till bilderna. Valde ut ett litet axplock. Tog nästan 200 bilder igår så det var inte lätt att välja vilka som skulle med hit kan jag säga, men vill ni se resten så klicka här. (Håll musen över för bildtext och/eller klicka på dem för att se dem i större format.)

//Malin

Ha ha! Nu förstår ni precis va Ja, i alla fall dem som känner mig. Rubriken är det jag fick när jag råkade ut för en ridolycka för 7 år sen Ordet betyder på ”svenska”, för den som inte förstår, att min nionde bröstkota blev ihoptryckt Sen har jag haft ont, ont och åter ont av den här skadan. Kan inte heller minnas att jag var hos sjukgymnasten efter?! Så när jag för någon månad sen sökte för mig rygg, igen, så skickades jag till sjukgymnasten och där har jag varit idag. Jag har lärt mig mycket genom åren med värk och har en enorm kroppskontroll, när inte smärtan är för tuff mot mig, vilket även sjukgymnasten berömde mig för. Men, och det är ett STORT MEN, är att jag inte lyssnar på min kropp när den säger STOPP och jag vill heller egentligen inte erkänna att jag har min skada utan kör på som om jag vore helt frisk i kroppen. Inte bra alls! Tjurskalliga jag som vanligt då Eftersom jag har gått så många år med det här och varit lika tjurskallig hela tiden har jag dragit på mig massa andra smärtor, helt i onödan kanske. Har förmodligen kompenserat min rygg hela tiden så nu har jag ont i axlar, nacke, ländrygg och skinkor plus att skadan säger sitt oxå! Hmm….känns så där kan jag säga. Jag vill ju kunna köra på för fullt, men måste väl försöka acceptera att jag inte kan och att jag måste dra ner på aktiviteterna på dagarna för att orka med! Det här kommer bli kämpigt kan jag säga. Inte lätt för en arbetande småbarnsmamma med tre hundar, ett hus och en trädgård som gärna VILL göra allt HELA tiden! Men ska jag hålla ihop hela livet så får jag nog allt lyssna på sjukgymnasten nu! Hon kommer förmodligen komma med mera tips nästa vecka så jag får ihop mig! Men tipsen hittills har ju varit bra, men svåra för en åsna att ta in. Gör mindre, slappna av och tänk på att du faktiskt har en kronisk skada! Usch! Känns inget kul just nu! Dumma rygg…dumma hästar…..

Lite kul med det här jobbiga. Vi hade våran ”hundträff” hos Ingela idag. Massa hundprat och trevligheter vilket jag verkligen behövde idag! Och inte nog med det, de hade köpt en bröllopspresent Tack snälla! Det värmde kan jag säga! Skulle lägga upp en bild, men det verkar inte funka Sen bjöd de på ”bröllopstårta” med texten: ”Grattis Fru Larsson” på Ni är ju bara så härliga! Tack Ingela, Annica, AnnaLena och Mollan! Ni är bara bäst!

Nä, nu är det natten! //Malin